Att söka hjälp på Ericastiftelsen

"Jag blir arg när jag tänker på att jag gjorde mig själv illa för att jag inte vågade säga till någon hur jag mådde."

"Jag var 16 år när jag tog kontakt med Ericastiftelsen. Jag kände mej i obalans och hade problem med brorsan. Jag kände att allt var hopplöst. Mitt liv var meningslöst. Allting jag gjorde blev fel, kändes det som.

Foto: Susanne Kronholm

Folk runt omkring började reagera och frågade hur det var med mej. Jag var väldigt tyst, sov mycket, och det brukar jag inte göra. En gång skar jag mej i handleden. Jag ville få uppmärksamhet, för jag vågade inte säga till någon att jag mådde dåligt. Det var som att jag måste göra mej illa för att någon skulle se. Det var en väninna till mamma som såg det.

Jag bad mamma om hjälp och hon tipsade mej om Ericastiftelsen. Det tog tio dagar från att jag ringde tills jag fick komma dit. Det betydde jättemycket att jag fick komma så snabbt.

Första gången jag fick träffa min terapeut som var hur gullig som helst. Jag fick prata om mej själv och det var på mina villkor. Det var avslappnat, inget tvång. Det kändes positivt och jag ville gärna fortsätta. Vi bestämde att jag skulle komma en gång i veckan arton gånger. För mej var det skönt att ha ett slut, att man blir "frisk" någon gång.

Jag hade nog väldigt höga förväntningar: "Hon ska fixa mej, göra mej bra." I början var det svårt att berätta om alla hemligheter men det blev lättare sen. Terapeuten var snäll, ödmjuk och omtänksam. Det kändes skönt att hon hade tid bokad bara för mej. Hon sa inte mycket själv, det var mest jag som pratade. När jag frågade henne något bollade hon tillbaka så jag fick svara på det själv. När man hör sej själv prata ger man sej själv svaren. Mina självmordstankar försvann efter några veckor.

Terapin gav mej vägledning. För mej har det handlat om att våga ta plats. Nu kan jag ta ett steg åt sidan, tänka och sen gå tillbaka. Jag är lugnare i mig själv. Vet bättre vad jag går för och är inte rädd för att göra bort mej.

Det hade jag inte klarat själv. Man måste få bekräftelse från någon annan att man inte är ute och cyklar. Att det är mänskligt att känna som jag gjorde."

*(Namnet Ida i texten är fingerat)

Vilka kan söka hjälp?

Vi tar i första hand emot barn till och med 7 års ålder och deras föräldrar samt ungdomar 16–24 år i Stockholms län.

Föräldrar kan söka för barn i alla åldrar och få råd för egen del i föräldrarollen.
Vi har inte möjlighet att ta emot alla som söker, utan hänvisar vid behov till andra vårdgivare.

Ungdomar 16-24 år

Från och med januari 2010 kommer en patientavgift enligt SLL:s landstingstaxa att tas ut för patienter över 18 år.

Hur söker man?

Föräldrar och ungdomar söker själva utan remiss genom att ringa till oss. Vi tar helst inte emot anmälningar per e-post.

Vid behov av akut hjälp hänvisas du som ej fyllt 18 år på dagtid till närmaste BUP-mottagning, på kvällar, nätter och helger till BUP:s akutmottagning, telefon 08-616 69 00.

De som har fyllt 18 år hänvisas vid behov av akut psykiatrisk hjälp till S:t Görans sjukhus, telefon 08-672 25 00.